Mikko Myllys, försäljnings- och projektchef, Helsingfors
I Helsingfors skrev cirka 4100 människor ut sig ur kyrkan i fjol. Det motsvarar en liten landsförsamling. Av dem var över 70 procent 18-39-åriga unga studerande och arbetande stadsbor, som har fötts efter slutet av sextiotalet. Nästan 3000 unga människor ansåg, att kyrkan inte har någon betydelse eller något att ge dem som skulle motivera att de stannar kvar i kyrkan. Samtidigt förefaller det som om verksamhet inom Röda Korset, Amnesty och liknande organisationer som främjar välgörenhet och global jämlikhet lockar denna åldersgrupp.
Vet de som lämnar kyrkan verkligen, vad kyrkan gör och hur den fungerar? Har föreställningarna om kyrkan uppstått på grund av en skriftskollärares trångsynthet, en supig religionslärare i gymnasiet eller en fantasilös släktfest? Ansvaret för den bild kyrkan ger av sig utåt kan inte läggas på dem som skriver ut sig ur kyrkan: De har fattat sitt beslut på grund av egna erfarenheter. Det är vårt ansvar att se till att dessa människor vet hurudan kyrka de lämnar.
Kärnan i det tvåtusen år gamla budskapet behöver inte ändras på något sätt. Kyrkans ödesfråga är om vi kan tala om omsorgen för nödlidande människor och Guds kärlek på ett sätt som är förståeligt i vår tid. Orden och verksamheten bör höra hemma i vår tid ? inte hukande i 1900-talets skyttegravar utan upprätt på 2000-talets slagfält. Kyrkan bör lära sig tala och handla på ett trovärdigt sätt i vår tid.