Kära Gud,
det är naturligt för mig att säga så till Dig
fast jag inte vet hurudan tron borde vara.
Somliga säger halleluja,
andra uppmanar mig bara att sucka.
Och båda känns lika främmande för mig.
Jag bara andas.
Jag övar mig att vara nära Dig.
Jag vill bara öppna mitt hjärta
på något sätt
och livet känns lättare
fast Du inte uppenbarar Dig i den svåra stunden
och simsalabim: alla problem är borta.
Nej.
Jag tänder ett ljus.
För Dig och mig själv.
Lågan är ömtålig, orolig.
Den brinner flämtande.
Det räcker att
Du är hemma, kära Gud.
(R. Kormilainen)
* * *
Herre Jesus, Du älskar mig så djupt och vill
så innerligt göra mig lycklig, att jag överlåter mig
helt åt Din kärlek och litar på Dig,
blint som ett barn på sin far.
Jag vet inte vad som är bäst för mig:
ett långt liv eller kort,
hälsa eller sjukdom,
framgång eller misslyckande?
En sak är jag säker på: att Du själv är kärleken och visheten
och att Du vet vad som är bäst för mig.
Därför överlåter jag mig helt åt Dig och lämnar
alla mina livsdagar i Dina händer. Amen.
(S. Majka)
* * *
I mig är det mörkt,
men hos Dig är ljuset;
jag är allena, men Du lämnar mig inte;
jag är modlös, men hos Dig är hjälpen;
jag är orolig, men hos Dig är friden;
hos mig är bitterhet, men hos Dig tålamod;
jag förstår inte Dina vägar, men
Du vet vägen för mig.
(D. Bonhoeffer)
* * *
Uppståndne Herre,
jag ber för Din kyrka,
att den skulle handla
utgående från den framtid Du ger
och leva i förtröstan på löftet
att Du hela tiden gör allting nytt.
Jag ber för Din kyrka,
att den verkligen skulle vara
ett hoppets tecken för dem
som har förlorat
målet och meningen
som Du har gett
åt allt liv.
Jag ber för Din kyrka,
att den alltid
i de fattiga och lidande människorna
skulle se sin fattiga och lidande grundare.
(M. Viljanen)
* * *
Herre, många kommer till dig då det blir kväll.
Det är rentav trängsel hos dig då kvällen kommer.
Då mörkret sänker sig och människorna slutar röra sig,
styr många sina steg till dig.
Någon bär fram sitt barnbarn, som inger bekymmer.
Någon bär fram sin make eller maka och säger: Herre, jag orkar snart inte längre.
Om ingenting snart händer, om det inte sker ett under, orkar jag inte längre.
Krafterna tar slut.
Någon släpar sig fram till dig med sin egen sjukdom.
Många kommer av gammal vana, just innan de somnar
och räknar hastigt upp inför dig alla sina nära och kära, namn efter namn,
och ber att du skall ta hand om var och en av dem.
Herre, vi kommer inte om dagen, då andra ser,
för vi vill inte att de andra skall se eller veta.
Det är vårt sabbatsbud: Inte så att andra ser!
Vi vill inte göra det här till en offentlig sak.
Vi vill möta dig under täcket, då ljusen har släckts.
Inte ens den som ligger där bredvid kanske vet.
Det kan till och med vara så att vi båda samtidigt är hos dig?
utan att veta om varandra. Det är underligt.
Ibland ser eller hör vi om någon som har kommit från ett möte med dig
glad, lättad, hjälpt, fri.
Det känns både illa och bra.
Illa, eftersom det är så svårt att tro på dina möjligheter.
Bra, eftersom det vittnar om att det ännu finns hopp.
Inte visar du väl ända bort oss.
Vi har ingen annan dörr att klappa på.
(A. Honkkila)
Översättningar Ulf Särs (utom Bonhoeffer)
Referenser
- D. Bonhoeffer, Motstånd och underkastelse. Gleerups Lund 1970
- Kristikunnan rukouksia. Toim. V. Zundel. Käänt. A.-M. Raittila. Kirjapaja 1984.
- Rukoilemme Lutherin kanssa tänään. Suom. A.-M. Raittila. Sley-kirjat 1980.
- Suomalainen rukouskirja. Toim. A.-M. Raittila. Kirjapaja 1998.
- Vaellan läsnäolossasi. 365 klassista rukousta. A.-M. Raittila ja K. Peltonen. Kirjapaja 2005.